BUP | Taggar

Taggar

Annons

BUP

Okej, tänkte förklara lite.

Jag började på BUP en bit in i 2an på gymnasiet. Kom dit för att jag kunde gå från att vara gladast i världen, verkligen ligga på topp och vara kung över alla (kändes det som) till att dampa loss på allt och alla för att allt gick emot och jag tyckte att alla behövde en rejäl utskällning för att lära sig nåt, efter det kunde jag gå till att vara dundersuperduperglad, till att ligga och grina och tro att världen skulle gå under. Bör även tilläggas att jag sov ca 2 timmar per natt.

En månad tog det innan läkare blev indragen och jag fick tabletter. Antidepressiva för “nedstämdhet” och “insomningstabletter” för att ens kunna somna på kvällen.

Det som hände var att, visst jag somnade, men jag var en zombie ända tills ca klockan 14 dagen efter, innan det var jag nästan helt borta. Jag mådde inte bra, jag mådde inte dåligt, jag mådde ingenting. Tills jag blev arg, då explodera jag, sen blev jag ledsen, sen kände jag ingenting igen. Jag glömde saker, jag gjorde saker som egentligen inte är jag, för jag är emot det, otrohet är det värsta jag vet.  Jag blev någon annan, någon jag inte kände igen, inte tyckte om, och nu knappt kommer ihåg eftersom det mesta från den tiden är glömt.

Inte ett endaste möte på BUP var särskilt känslosamt för mig, för kärringen jag hade tyckte att hon gjorde ett bra jobb genom att fråga “är det bra idag?” När jag fyllde 18 missade jag sista mötet och beställde ett nytt, fick aldrig ett nytt, mina recept tog slut och jag fick sluta direkt med tabletterna istället för att trappa ner som man egentligen ska göra.

Idag gick jag till öppen psyk för vuxna, vilket jag fick fixa själv eftersom BUP inte ville hjälpa till. 10 minuter in i samtalet bröt jag ihop framför en komplett främling, endast för att han frågade allt som han borde, saker jag behövde få ur mig, för att ingen annan skulle förstå, för att det är skämmigt. 4 timmar efter att jag gått därifrån fick jag reda på att jag fått totalt fel medicin i ett helt år, för man kan inte behandla någon som är bipolär som en deprimerad patient, för att det är helt olika saker. Jag ska ha en lugnande medicin istället för en som ska få mig att må “bättre”. Det som han kom fram till på bara några timmar kunde inte de komma på under ett år. idioter.

Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats