20120708 - Existensfrågan? Och övrig filosofi. | Taggar

Taggar

Annons

20120708 – Existensfrågan? Och övrig filosofi.

Sometimes you’re just misunderstood..
You act like you’re a childish brat
Happy about everything
When you actually are a criminal mastermind
You’re like a Zetsu
With two personalities
You’re like a Deidara
Misunderstood and miserable
You’re like a Pein
Serves a higher purpose
All of them seem to be a part of you
But you don’t seem to notice it yourself
..
You’re just like a Tobi
A criminal mastermind
You’re just like a Tobi
With the mind of a child
You’re just like a Tobi
In a grown up mans body

Många av er förstår förmodligen inte innebörden av texten här ovanför. Det är helt okej. Tolka mina ord som ni vill. Kan ni inte tolka så får ni fråga vad jag menar.

 

Nu när jag är vaken och relativt pigg så tänkte jag ge mig in på frågan som jag gnällde om inatt. Existensfrågan. Existerar vi eller är vi bara resultatet av en individs inbillning? Fantasi? En karaktär i en bok? Ett manus?

Enligt min smått sjuka verklighetsuppfattning så är det här en väldigt intressant och viktig fråga. Med tanke på människans behov av kontroll över sitt eget liv, sin egen existens, så bör fler ge sig in på frågan.

Varför?

Svaret på detta är givet. Jag menar, vad finns det som är positivt med det här kontrollbehovet? Behovet av att veta? Uppkommer något främmande inför en människas ögon så kastas det åt sidan på ett sätt eller annat. Det som uppkommit blir antingen ignorerat eller utsätts för andra typer av förtryck. Även individer som reflekterar över sådant som inte kan bevisas blir i vissa, många, fall utsatta för förtrycket. Fråga mig. Jag har varit med om det. Det är en del av min vardag. Jag blir förtryckt på grund av att jag reflekterar längre än de flesta andra. Är det rätt?

Forskare inom fysik, kemi och.. Ja.. Sådana ämnen.. Dessa forskare blir respekterade och i många fall hyllade. De skapar läkemedel som kan rädda liv. Människans liv. Att läkemedlen innan de får användas av sjuka testas på försvarslösa djur som inte är människor är det inte särskilt många som tänker på. Inte om man jämför med hur stor jordens mänskliga befolkning är. Läkemedlen ska inte ens användas på de stackars djuren när de är säkrade. De ska användas på sjuka människor. Men ingen bryr sig.

Varför?

För att människans liv är viktigare än de försvarslösa djurens som inte talar vårt språk.

För att lägga en jämförelse till de fysiska forskarna.. Samhällsforskare. Nu menar jag filosofer, sociologer, statsvetare och annat. Hur har de genom tiderna blivit bemötta? Voltaire, Jean-Jacques Rousseau, Karl Marx, Max Weber, SokratesMary Wollstonecraft och Simone de Beauvoir. Dessa är ett par intressanta kvinnor och män.

Jag beundrar deras styrka. Ta Sokrates till exempel. Han dömdes till döden för att ha förlett ungdomen och försakat Gudarna. Han fick ett val. Antingen skulle han erkänna sina så kallade misstag och säga att han haft fel eller så skulle han dö. Vad gjorde han? Han sa något när han skulle göra sitt val. Jag har inte orden i huvudet för tillfället och orkar inte leta upp boken, men det ska ha varit något i stil med att han hellre dog än att sprida lögner omkring sig. Han vägrade alltså ta tillbaka sin tro.

Nu hamnade vi på ett sidospår. Åh, det här blir alldeles sluddrigt. Men vet ni vad? Jag är filosof. Jag får vara otydlig!

Vad jag menade med den här jämförelsen är att olika typer av forskare blir bemötta på olika sätt. Följer en samhällsvetare inte normen och skapar en ny tro så blir hen förtryckt. För människan är inte riktigt okej med sådant som de inte förstår.

Med det jag har skrivit om ovan vill jag alltså få fram att kontrollbehovet i många fall lever till hånfullhet och förtryck. Jag måste erkänna det, även för mig själv.. Att jag varit förtryckt till viss del i större delen av mitt liv. Jag har varit femimist så länge jag kan minnas. Var det okej när jag var barn? Nej. Är det okej nu? Tydligen inte.

Förstår ni vad jag menar? Existensfrågan är ett bra sätt att få människan att släppa på kontrollbehovet. Lägger sig fler i diskussionen och vågar stanna kvar så kommer vi skapa en väldigt viktig faktor i tillvaron. Vad? Förståelse. Förståelse för att vi inte behöver veta. Behovet av att veta är något fruktansvärt som skapar förtrtyck.

Och där bryter vi. Hunden gnäller så jag lär ta en promenad. Vågar ni argumentera mot mig? Gör det gärna. Jag tar gärna en argumentation.

Vi hörrs, kära ni!

539537_3812681127482_993884983_n

Och.. Så kör vi en Cosplaybild från Linus och min photoshoot såhär i slutet xD

Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats